LinaTherese

Too many people

Publicerad 2015-01-08 15:36:03 i Allmänt,

Mitt psyke var inte på topp när jag vaknade imorse och jag var lite smått oroad över att behöva åka till skolan idag, med tanke på terrordådet mot Charlie Hebdo i Paris igår (tror väl knappast att någon missat denna nyhet!). 

Jag var dock tvungen att åka till skolan för att betala min avgift idag.

Satte mig på tåget och när vi stannar vid Nanterre Prefecture så går det på en tant som då börjar skrika på mig på franska samt visa upp sin plånbok full med bilder av barn. Tänkte då att hon var någon tiggare, men hon fortsatte skrika på mig, varpå jag säger "sorry, I don't speak French!". Och hon gormar desto mer! 
Kvinnan bredvid mig reser sig upp och går och den arga tanten sätter sig bredvid mig och fortsatte muttra. Alla andra glodde och förstod såklart vad hon sa, någon som jag inte ens vill tänka på. 
Jag höll seriöst på att börja gråta vilken sekund som helst! 
Efter ett tag så insåg jag nog vad det handlade om. Det verkar som att man i Frankrike har ett kort om man är handikappad, som ska ge en tillåtelse att sitta ner. 
Fine om det nu är så, men jag sa faktiskt att jag inte pratar franska och det ger henne fan ingen rätt att skrika på mig och skämma ut mig sådär offentligt. När jag sedan ska gå av så ska hon också av, i La defense. Jag reser mig upp och tar sedan tag i en stång för att hålla i mig. Då kommer tantens hand helt plötsligt och hon typ puttar bort mig och muttrar något. VA!?
Detta avgjorde dagens plan; Gå till skolan, betala och sedan hem och böla.

Väl på skolan står jag i kö i receptionen i 15 minuter innan Menal ringer och säger att vi inte ens har någon lektion idag. Ja, tack för den informationen! 
Säger att jag ska hem, men då övertalar hon mig att komma till köpcentret och reashoppa och fika. Så jaja, I did!

Vi hängde i en butik som heter Jennyfer alldeles för länge och jag fick därifrån med 4 plagg för 350 kr. Hittade sedan två gudagåvor till på H&M för 200 spänn. Kände mig så dum som tröstshoppade, men man kanske ska unna sig ibland. Jag har faktiskt bara, sedan jag flyttade hit, köpt en klänning och ett par skor. Men det känns ändå dumt att jag har en hel garderob full med assnygga kläder som ändå aldrig blir använda. 
Jag använder ju bara asfula, bekväma kläder under veckorna när jag jobbar. Det jag har på mig idag har jag till exempel haft i tre dagar och inatt sov jag till och med i det. Har bara tappat mig själv så jävla mycket när det gäller kläder och stil. *snyftsnyft*.

När vi var på H&M så råkade jag höra en en svensk tjej säga att en man med vapen hade sprungit runt i metron just i La defense där vi var och att butiken hon jobbade i hade fått tillsägelse av polisen att stänga pga. det. 
Så shoppingvistelsen var väldigt mycket på helspänn idag! 
Fan, för det här. Terror. Vapen. Skit. 

Vi pratade sedan med den svenska tjejen och just då var klockan 12 och ett meddelande ropades ut att det var dags för en tyst minut. Så där stod vi tyst och stilla inne i butiken (Pinsamt för den kvinna som högt fortsatte prata i telefon). 

Vi satte oss sedan på starbucks och jag var på ständig jakt efter folk med vapen...
Vi pratade massa och Menal tyckte att jag skulle läsa boken Why men loves bitches, vilket jag nu överväger att göra då den verkar livsförändrande Och som lösningen på livet! 


Är bara så trött på allt just nu. Barn. Paris. Killar. Språket. Livet. Mig själv. Och att det här inlägget blev helvetiskt långt! 

Peace. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela