LinaTherese

Den här dagen började helt jävla förjävligt. 

Pappan är i Chile den här veckan så det var bara jag och barnen i bilen idag. Backar ut från parkeringen och hör "ritcccchhhh". Det är ett ljud som jag också hörde min andra vecka här i Frankrike! 

Det är ljudet av min bil som skrapar emot någon annans.

I det här fallet så var det min värdmammans sprillans nya, direkt från fabriken för 6 dagar sedan-Citroën! 

Fasiken, vad jag skakade! Barnen undrade vad som hände och jag sprang tillbaka in i huset och skulle berätta för cécile. Jag hade gråten i halsen och kunde knappt prata. Jag berättade vad som hänt och hon var inte ens arg. Det enda hon frågade var vart barnen var och om de var okej! Hon följde med ut för att titta på skadan. Först så såg hon det inte ens förns det att jag visade, så det kanske inte var så farligt.

Fast jo... Det var det! Det var ändå ett parti av vita repor som sträckte sig åtminstone två decimeter. Och jag tror jag såg en buckla också! 

Jag skäms asmycket för detta och blir så jävla arg och besviken på mig själv. Men samtidigt... Hon är högt uppsatt inom Citroën. Jag tror att hon bara kan gå in i fabriken och be om lite ny lack! 

Nog om det.

Jag begav mig till min egen skola. Eller försökte i alla fall! Tågen var försenade idag så jag kom 10 minuter försent. Great! När jag för en gångs skulle gå dit...

Väl där så är det grammatik som gäller och jag höll på att börja gråta vilken sekund som helst. Jag vill bara storma ut där ifrån!

Jag vill bara ge upp med franskan. Jag känner mig så jävla puckad att jag inte fattar den här jävla grammatiken och jag som trodde att det skulle bli enklare att plugga franska (för 5:e gången) väl på plats i landet. Men Nopp! Det går bara inte in. Det är det som är problemet. 

Jag kan fan inte lära mig det som vi håller på med nu när jag inte ens kan grunderna som vi gick igenom för 4 månader sedan. 

Kan inte någon bara vara ärlig och säga att "ja, nu har du ju försökt fem gånger! Är det inte dags att ge upp nu?".

Det enda som väl håller mig tillbaka är väl att jag inte skulle få pengarna tillbaka. Det rör sig om ca. 3500 spänn som min värdfamilj betalat för de kommande 3 månaderna. Och jag skäms så mycket för de märker ju att jag inte lärt mig något. 

Men ja, det var bara så hemskt idag på lektionen när min lärare ser på mig att jag inte fattar och går igenom allt på tavlan igen, för mig. Jag HATAR det. Jag känner mig korkad som det är, men att hela klassen ska se det också...

Ja, jag bryr mig alldeles för mycket om vad folk tycker! Men Menal har ju rätt i det att jag har precis som alla andra betalat för att lära mig, och då är det lärarens skyldighet att lära mig! Oavsett om jag är puckad eller Einstein. 

Men på rasten så pratade min lärare med mig och skrev ner massa bra grejer i min bok. Så gullig! 

Dessutom har vi tydligen prov på torsdag (på något som jag såklart inte fattar), men hon sa att det gör inget om jag inte klarar det och att jag ska ta två veckor åt gången att öva in de olika sakerna som hon skrev upp åt mig. 

Antar att jag får fighta, då.

Efter skolan så sprang jag snabbt till en affär och köpte en väska som jag kollade på härom veckan. Den var på rean och kostade bara 70 spänn! Och sååå min stil. Gött! "Tröstshopping".

Väl hemma så gjorde jag lite mat och satt sedan och plinkade på guran och sjöng tills dess att det var dags att hämta barnen.

Det mesta funkade bra med kidsen idag. Vi gjorde läxor och sedan så ville de spela monopol, något som vi gjorde förra veckan också. Det är jättekul och trevligt, men Det slutade då som nu med att Astrid blir tjurig! 

Så helt plötligts började de båda bråka och gapa och skrika för att hon ville spela DS (vilket de inte får på vardagar) och han för att Astrid inte ville leka med lego tillsammans med honom. 

Där sprang jag sedan emmelan rummen och tröstade tjutande barn. 

Jag ville så gärna att de skulle vara lugna tills dess att mamman kom hem för jag tyckte att hon förtjänade lite extra Peace & quiet idag, med tanke på att jag kvaddade hennes bil och allt. Men man kan inte få allt man önskar!

Idag har varit en riktigt jävla skitdag, om en frågar mig! Jag vill bara lägga mig ner och dö. Eller i alla fall bara ge upp och åka hem. Bo under en sten i Vilstaskogen. Äta kottar och barr.

Men vi får se! Jag ska överväga det där med kottarna.