LinaTherese

Två dagar innan min 19:e födelsedag, dvs. för 4 år sedan, så bestämde jag mig.

Jag drog ner persiennerna, låste dörren och stängde av mobilen. Jag skulle inte leva längre! 

Om två dagar fyller jag 23 år, och jag har aldrig känt mig mer levande! 

Jag är så glad och så stolt över allt jag åstadkommit det senaste året. 

Att lämna min hemstad Eskilstuna där allt var tryggt, men åh, så hemskt, är det bästa jag har gjort (inget illa menat). Att ta steget från allt som var bekant och säkert till en del av Sverige där jag inte kände någon och knappt kunde språket. Skåne, Malmö och Östra Grevie fick mig att växa och utvecklas något fruktansvärt. Till någon som jag faktiskt tycker jädrigt mycket om! 

Jag trodde väl aldrig att jag skulle kunna titta mig i spegeln och faktiskt säga att jag är rätt så fin ändå. Men att jag dessutom skulle få underbara människor omkring mig som var dag säger hur fin jag är, hur bra jag klär mig, hur rolig jag är, hur prefekt min engelska är, hur underbar jag är, OCH att de älskar mig... Det var bortom min värld! 

Och som jag nämnt tidigare så känns det fortfarande ibland som om jag drömmer. Bor jag verkligen i Frankrike? Var jag verkligen modig nog att ta det steget? Tydligen. Tydligen så är jag kapabel till mer än jag någonsin kunnat ana. 

Och jag har aldrig känt mig så uppskattad som jag gjort sedan jag flyttade till Frankrike. Både av de människor jag träffat här, men även av er där hemma! 

Just nu vill jag inget hellre än att leva. Leva, leva, leva och gärna aldrig dö! 

Tack!